torsdag, februari 15, 2007

Alla har väl fantastiska barn

..men nog tusan är mina lite extra underbara! ;-) Så borde naturligtvis alla föräldrar tänka.
Lo är helt inne i innebandy och andra bollar nu. När vi åker skridskor så är det klubba och puck och visst fungerar klubban mer som ett stöd men det är ändå riktigt kul att se honom stappla fram där på isen med ett stort leende och lika kul när han sätter två mål på innebandyträningen med de stora grabbarna och man hör och ser att han är på rätt plats.

Li pratar lite mer (understatement) och att följa en snart fyra år ung flickas utveckling är läckert. För hon är fortfarande en prinsessa som befinner sig mitt i universum. I morse sa hon t.ex. att "jag är ju en underbar tjej" till oss när hon som vanligt kom in sängkammaren under morgontimmarna. För några dagar sedan var hon övertygad om att hon nu var så stor så att hon borde vara storasyster och beställde därför en lillasyster av sina föräldrar. Snarare av sin mamma eftersom det står klart för Li att det är mamman som är nyckeln. Lo förklarade för Li att man först måste göra "det där äckliga" men för Li så borde det räcka med att gå till doktorn. "Du kan väl i alla fall tänka på saken och komma tillbaka till mig när du bestämt dig?"
föreslog dottern..

Det härliga är att de är barn och de känner sig älskade och de tar det för det naturligaste i världen att de är just älskade.

När jag såg på Aktuellt igår att det var ett ökat antal barn som vänder sig till BRIS så blev jag åter påmind om att alla barn verkligen inte känner så, inget nytt naturligtvis men likväl förfärligt. Det är dessa barn vi tar hand om i vår skola. Tacka fan för att några inte följer våra ramar. Mer kärlek åt barnen!

Inga kommentarer: