Efter två resor med kolik trodde vi nog att vi fått den erfarenhet som en familj behöver inom området och t.o.m. mer därtill men efter de senaste dagarna så kan vi kosntatera att vi är där igen. lady Di har så ont så ont. Vi ska nu försöka med akupunktur. www.aqpunktur.se sägs vara bra.
Om ni undrar hur vi vet det så kan ni läsa följande beskrivning som kommer just från sidan ovan:
"Föräldrar beskriver att deras barn uppvisar ett för åldern typiskt smärtbeteende där barnen först kryper ihop med kroppen, drar upp benen mot magen, knyter händerna hårt och börjar fäkta med armar och ben. Därefter blir de spända i hela kroppen. Kolikbarnen grimaserar med hårt hopknipna ögon, rynkade ögonbryn och blir högröda i ansiktsfärgen.
De skriker hjärtskärande och är inte avledningsbara och svåra att trösta. Blicken vänds bort och barnen är inte intresserade av att samspela eller kommunicera. De gör sugrörelser med munnen som om de sökte efter mat, men matas barnet för ofta kommer det att få ännu mer ont då tarmarna börjar arbeta intensivt.
Det har visat sig att om barnen matas högst varannan till var tredje timma så minskar smärtorna från magen. Gaser avgår och tarmarna är utspända. Avföringen är gul-grön till spenatgrön, lös, illaluktande och tarmen tömmer sig frekvent. Dessa barn verkar ha svårt att rapa och de har lite saliv i munnen. De har också en brant stigande viktkurva. Blir barnet förkylt så försämras koliksmärtorna."
Precis så är det och det är rätt jobbigt som förälder. Skillnaden denna gången är väl att vi ser ju att det går över och att vi vet vad det handlar om. Samtidigt är ju svårigheten att the show must go on, vi kan ju inte stänga in oss i sommar med tre barn. Hoppas nålarna funkar..
