Lombardos första tio mot en förvirrad Björnliga var bland det mest unika som skådats på en fotbollsplan i vårt avlånga land detta år. I våg efter våg kom kalvande Lombardianer och lirade maskerna av stillastående björnbusar. Tyvärr var dock effektiviteten i klass med Elfsborg och AIK tillsammans varpå skotten satt i ramverketet, strax utanför (läs högt över) eller i den utmärkte målmannens famn. Därför kom Simons 1-0 som en befrielse. Glädjen var dock kortvarig. Ett Lombardo drabbat av attackhybris slutade försvara sig och 1-1 kom logiskt om än omotiverat sett till hela halvleken.
Andra tjugo fortsatte med Lombardodominans och trots mängder av klara målchanser var det först när undertecknad med en klackfjösare ställde målvakten som Lombardo kunne inbringa ytterligare en seger. 2-1, hur rättvist som helst. I samtal med Lasse efteråt resonerade vi kring huruvida vi är bättre i år eller om motståndarna varit sämre. Vi ville naturligtvis gå på linje ett med konstaterade ödmjukt att som alltid är det väl en kombination..
Ny match på måndag men då är jag tyvärr i Stockholm kom jag just på. Shame..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar