..är tamigtusan nästan alltid glad! Hon vaknar med ett leende på läpparna och ler sig igenom dagen. Klart att hon kan vara sur och ledsen ibland men på det hela taget är hon glad, nöjd och dessutom cool i det hon gör. Som de goda moderna föräldrarna har vi förstås försökt aktivera henne på organiserad träning men trots att hon även genomför gympan med ett leende, simmar på rygg med korv och doppar huvudet med ett leende (om än med vissa protester) så vill hon likt Ferdinand hellre vara hemma med Bosse och pilla omkring. Gärna med kompis S. Dans och annat, nej tack. Så varför stressa henne? Det kommer säkert en tid då vi önskar att hon håller sig hemma istället.. ;-)
Dessutom är Li enormt positiv. Spiller hon ett glas mjölk på köksbordet (vilket händer med enfyraårings finmotorik, tro mig) så blir den avväpnade kommentaren att "det var tur att det inte kom på byxorna) eller på den tiden då det fortfarande hände att det fanns kiss i sängen på morgonen så var det alltid "tur att inte Bosse blev blöt". Ja, ni förstår, och vad ska man säga då som förälder? Avväpnande var ordet.
Kan man stoppa klockan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar