Från Dagens Industri
Även oro i de egna leden kan man tänka. Det finns en klar poäng i krönikan ovan. Det klassiska å ena sidan, å andra sidan. Starkt skrå kontra att ta till vara på individens kompetens. EN utbildad bedrövlig lärare kontra en fantastisk pedagog som har fel utbildning. Är det ett så självklart val!?
Bäck är ett utmärkt exempel, har jobbat 52(!) terminer som obehörig lärare i grundskolan. Omtyckt av elever, kollegor och föräldrar samt av de skolledare som haft förmånen att ha Bäck som lärare. Alla har tråcklat och fixat för att göra hans tjänster så konstiga att de inte motsvarar någon annan behörig lärares tänkbara kombination. Det har funkat i 52 terminer, dock inte på samma skola. Borde inte Bäck kunna få räkna viss arbetslivserfarenhet och koppla detta till de universitetspoäng han faktiskt har? Dessutom poäng i ämnen han undervisar i..
Retorisk fråga, självklart.
Det mest dubbla i det björklundska resonemanget är ändå att den lärarutbildning som ju enligt chefen själv är totalt bedrövligt katastrofalt förflackad är den absoluta måttståcken på vad en lärare ska behöva. Utan utbildning ingen undervisning.. Hade vi bara haft fler utbildade lärare så skulle allt vara frid och fröjd. Får ni ihop det? Svår retorik..
Till hans försvar så ska jag erkänna att även jag tycker att lärarutbildningen behöver förändras. Dock är det inte mer ämnesinnehåll jag själv förespråkar, snarare mer förståelse för vår tid och barns lärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar